Bilde laget med kunstig intelligens.

Sammendrag

I denne kommentaren argumenterer forfatteren Andi Olluri for at vestlige medier og politiske eliter – særlig i Sverige – viser en tydelig dobbeltmoral i sin behandling av konflikten i Gaza sammenlignet med krigen i Ukraina. Mens Israels militære handlinger og Trumps plan for Gaza får bred aksept, og til og med omtales som et «historisk fremskritt», møtes tilsvarende forslag for Ukraina med sterk kritikk og beskrives som moralsk uholdbare kapitulasjoner. Olluri hevder at denne inkonsekvensen avslører en dypere, systematisk hykleri, der ofre for vestlig-støttede makter ikke tilkjennes retten til selvforsvar eller likeverdige fredsforhandlinger.

Efter två år av ett anfallskrig och folkmord av en illegal ockupant tycks Väst och dess frontstat Israel ha lyckats i att erövra Gaza. Sedan dag ett har närmare 100% av svenska intellektuella och politiker ansett att Israel, den decennier långa illegala ockupanten, har rätt att genomföra “självförsvar” mot dem de ockuperar, men inte på ett alltför PR-skadligt sätt. Detta står i kontrast till palestinierna, som saknar all rätt att försvara sig. Detta är i stort sett uniformt i media – lika mycket hur Sveriges kloner i ryska medier tar för givet att Ryssland har rätt att “försvara sig” mot Kiev.1

Sedan de första veckorna av Israels invasion har Hamas gång på gång erbjudit sig att avväpna sig själv, frige alla gisslan, erkänna Israel och dess säkerhet, långvarig fred, vilket också upprepats i otaliga resolutioner från FN:s Säkerhetsråd. Var och en av dessa har avfärdats av USA och Israel, och av ett mycket enkelt skäl: syftet med attacken har alltid varit ockupation och erövring, varför ömsesidig fred, säkerhet och internationella säkerhetsmekanismer måste undvikas skrupulöst. Detta har inkluderat flera sabotage och lönnmord mot Hamas-förhandlare, som till och med accepterat ultimatum av USA. Det förklarar även Västs de facto förintelse av ICJ:s domslut från förra året, ICC och övriga internationella hot mot Maffians diktat.23

Nu, när USA och Israel med Europas stöd, lyckats krossa Gaza, har omvärlden, som inte ser några materiella tillgångar vid att stå på palestiniernas sida, röstat igenom Resolution 2803 vid Säkerhetsrådet. Det är ett skolboksexempel på ett kapitulationsdokument påtvingats på de besegrade och försvarslösa palestinierna – som är helt exkluderade i planen, förstås – av Segrarna. Palestinierna skall avväpnas – inte angriparen, Tel Aviv – och Israels ockupation kommer fortgå. Segrarna skall regera över sin egendom Gaza med bland andra Trump och krigsbrottslingen Tony Blair i rodret av det framtida styret, “Board of Peace” (Orwell hade svimmat). Inte ens i sina vildaste drömmar kunde Hitler i Belgien, eller Putin i östra Ukraina, ha drömt om att kunna åstadkomma denna västvärldens ultimata succé.4

Detta baseras på Trumps 20-punktsplan, kapitulationsultimatum som Palestinierna tvingats acceptera efter två år av västerländska veton på Hamas och FN:s ömsesidiga diplomatiska propositioner, för att undvika total fysisk förintelse. Reaktionerna i Sverige på dessa prestationer i internationell terror och aggression lär oss en hel del om vår kultur.

Utan undantag accepterar svensk press att “fredsförslaget” – segrarens ultimatum – från Trump varit den “bästa” utsikten för fred hittills. Sedan går man över till taktisk kritik om huruvida den kan upprättas (troligen inte, eftersom “terroristerna” Hamas kommer med rackartyg som kan sabotera “fredsprocessen”). “Donald Trump måste hyllas för avtalet … Mycket kan fortfarande gå fel – kommer Hamas till exempel verkligen att gå med på att avväpnas?” förklarade Expressens Patrik Kronqvist. “Om avtalet håller borde Donald Trump vara en självklar kandidat till Nobels fredspris”, fortsatte han, och undrade varför så få “Palestinaaktivister firar”.5

Säkert hade någon vulgär moskvapropagandist också svalt sin heder och frågat sig varför så få “jublar” över “Freden” ifall Moskva ockuperat Kiev, etniskt rensat befolkningen och sedan pådyvlat kapitulation, som gör “Vladimir Putin … en självklar kandidat till Nobels fredspris”.

Detta “ger hopp om att det ändå skall vara möjligt att nå viss framgång”, i GP:s Britt-Marie Mattssons ord.6

SvD kunde vi utan minsta uns ironi läsa: “Det är en god nyhet. Nu gäller bara att president Trump kan behålla sitt fokus för att det verkligen ska kunna bli fred”, i Jesper Sundéns ord7. “Får Trump till en varaktig lösning i Gaza ska det mycket till för att fredspriset ska gå till någon annan nästa år”, som hans kollega Therese Larsson Hultin skrev.8

Samma tidnings ledarredaktion – som tidigare förklarat att palestiniernas “lidande” är “väsentligen självförvållat” – jublar att “fönstret mot en bättre framtid står på glänt”. “Utsikterna för fred och utveckling i Mellanöstern ser därför ljusare ut än på länge”, fortsatte de, “i hög grad tack vare att Israel, trots implicita krav från delar av omvärlden att kapitulera, höll fast vid sin strategi och sina krigsmål. Men just i dag går det bara att känna tacksamhet”.9

Hamas och Säkerhetsrådets propositioner, däremot, är inte värdiga “fredspriset” (eller ens att nämnas över huvud taget, för den delen).

Terrorismens kultur, och maffians logik, som genomsyrar praktiskt taget alla sektorer av välutbildad elitopinion i Väst, är tydlig nog, och kräver ingen vidare kommentar.

Lyckligtvis ställde historien upp ett kontrollerat experiment för oss att beskåda det totala hyckleri som råder i Väst kring dessa uttalanden. Samtidigt som resolution 2803 klubbades igenom, föreslog tydligen USA att Ukraina och Ryssland når en fred baserad på ömsesidiga uppoffring – “Trumps 28-punktsplan”. Låt oss helt från innehållets brister och meriter, och endast se på hur Väst reagerade. Det avslöjar nämligen ett av våra generationers säkert mest transparenta exempel på hyckleri, psykologisk krigföring, och intellektuellas totala underordning till det statliga propagandasystemet.

“Trumps fredsplan är ‘made in Moscow’” och försöker “tvinga Ukraina att svälja en fredsplan som är helt på Kremls villkor”, i DN:s ord10. Att Gazas kapitulation är “Made in Washington” eller “tvingad” på en utsvulten och massakrerad, värnlös befolkning, är inget problem, däremot.

“Fredsplanen är inte en kompromiss. Det är en kapitulation,”, förklarade Expressen: “Att det är den stat som försvarar sig mot en invasion som ska tvingas rusta ned, och inte den bevisat imperialistiska stormakten som anföll som ska ge sina soldater frisedel, är både moraliskt bankrutt och farligt”. “Ukraina befinner sig i ett utsatt läge”, fortsatte de, varför “Europa måste ge Zelenskyj uppbackning – politiskt, ekonomiskt och militärt. Den enda hållbara freden är den som sker på Ukrainas villkor”.11

Så lät det inte när palestinierna tvingades acceptera “Fred”. När Väst attackerar sina byten måste de “som försvarar sig mot en invasion … tvingas rusta ned”. Förresten är palestinierna inte värdiga “militärt” stöd, något som föreslagits på pränt av inte många fler än kanske en enda person i Sverige (mig), och är en tanke så exotisk att den inte ens kan psykologiskt uppfattas. Jag misstänker att samma sak gäller i Lukashenkas Belarus, när någon föreslår att man skickar Ukraina vapen för att försvara sig mot ryssarna.

Kort sagt: alla klagomål över fred, förhandlingar på offrets villkor och så vidare som ekar på alla ledarsidor och huvudstäder i Europa betyder precis ingenting. Det är inget mer än ren hyckleri, helt enkelt transparent psykologisk krigföring med påstådda principer som man bryter mot när det gäller de offer vi attackerar och etniskt rensar. Det är makalöst imponerande av svenska intellektuella att kunna åstadkomma denna propagandasuccé på ett och samma andetag, i vad som säkert är en av de mest spektakulära propagandakupperna någonsin, så fiffigt illustrerat i den kontrollerade jämförelse som historien ställt upp för oss.

  1. Andi Olluri, “Var går gränserna i svensk media för vad som får sägas om Gaza?”, Newsvoice, 25 mars 2025. ↩︎
  2. Jeremy Scahill & Jawa Ahmed, “Weapons of Willpower: Hamas and Islamic Jihad on Trump’s Gaza Plan”, Drop Site, 23 november 2025. ↩︎
  3. Andi Olluri, “Om svenska mediers stöd till Israels krig i Gaza: En granskning av medier och intelligentia”, i boken Myrdaliana: 2025, Anders Mård (red.), Förlagshuset Strindberg Co och Samtida förlag, Varberg (2025). ↩︎
  4. Jonathan Cook, “Trump is turning Gaza into a brutal colonial protection racket”, Middle East Eye, 21 november 2025. ↩︎
  5. Patrik Kronqvist, “Varför jublar aktivisterna inte över avtalet om Gaza?”, Expressen, 9 november 2025. ↩︎
  6. Britt-Marie Mattssons, “Trumps sätt att inte låta sig påverkas av gamla strategier kan leda till framgång”, GP, 11 oktober 2025. ↩︎
  7. Jesper Sundén, “Bäst om Trump får villkorat fredspris”, SvD, 10 oktober 2025. ↩︎
  8. Therese Larsson Hultin, “Mitt råd – ge diskret signal till Trump”, SvD, 10 oktober 2025. ↩︎
  9. Ledarredaktionen, “Nu kan livet äntligen återvända”, SvD, 14 oktober 2025. Om “självförsvållat”, se fotnot 3. ↩︎
  10. Ledarredaktionen, «Trumps fredsplan är ‘made in Moscow’ – snart står vi ensamma med Putin», DN, 23 november 2025. ↩︎
  11. Ledarredaktionen, «Trumps plan: Tvinga Ukraina att ge upp», Expressen, 21 november 2025. ↩︎

Andi Olluri ble født i 2002 og studerer evidensbasert medisin ved Sahlgrenska Akademien i Göteborg. Han har skrevet mye om propaganda og utenrikspolitikk i blant annet Parabol, Flamman og andre svenske publikasjoner. Olluri er vinneren av Jan Myrdals Lilla Pris – Robespierre-prisen 2025.